127 results

Årsak til undersøkelse Andre

Utgravning av deler av fregatten Lossen forlist 1717. Første prøvegraving var sommeren 1966 med full utgravning i 1967, 1968 og igjen i 1974. Rikt gjenstandsmateriale. Prosjektet ble ledet av direktør ved Norsk Sjøfartsmuseum Svein Molaug med en rekke deltakere fra museet bl. a Johan Kloster, Rita Kvaal, Dag Nævestad og Terje Olsen.

Utgravning av kulturlag i havna på Møvik i Kristiansand. Pionergraving ledet av Christian Kellerog utført av NMM (Norsk sjøfartsmuseum) i 1971 i samarbeid med Vest-Agder fylkesmuseum og Kristiansand dykkerklubb. Rikt gjenstandsmateriale.

Vrak av 1770-talls fartøy funnet av sportsdykkere. Mye keramikk hevet.

Efterundersökning 1949 av hällkista (Otterstad 2:1) Plats: Västergötland, Lidköping, Kålland, Otterstad

Efterundersökning 1970 av flatmarksgravfält (Ottravad 19:1 eller 61) Plats: Västergötland, Tidaholm, Vartofta, Ottravad, Storegården Anledning till undersökning Fornvård

Arbetsinsatsen vintern 1934-1935 genomfördes med syfte att åstadkomma en förbindelse mellan den, år 1932 upprensade, inre vallgraven och Huskvarnaån. Arbetet utfördes som statskommunalt nödhjälpsarbete där 7 - 8 män genomförde grävarbetet. Fram till den 9 november övervakades arbetet av Georg Sahlström från hembygdsföreningen. Tiden därefter var fil. Stud. Anders Lindahl på plats. Kanalen delades in i 12 rutor, tre meter breda. För att vatten inte skulle tränga in byggdes en vall av jord och torv i den södra delen och en spåntvägg neddriven djupt i backen i den norra. En elektriskt driven centrifugalpump hjälpte sedan till att hålla undersökningsområdet någorlunda fritt från vatten. Rutorna grävdes i två omgångar och det slutliga djupet på dem blev 1,20 meter, samma djup som den förmodade inre vallgraven. Massorna transporterades upp på den inre vallen för att torka och planerades att undersökas sommaren 1935. I samband med grävarbetet framkom ett rikt fyndmaterial av framför allt trä. Fyndmaterialet redovisas i två rapporter, den ena, skriven av Anders Lindahl innehåller de fynd som påträffades under själva vinterarbetet och den andra, skriven av Georg Sahlström, redovisar de fynd som togs om hand när de uppgrävda massorna från kanalen gicks igenom sommaren 1935. Landskap: Småland Län: Jönköpings län Kommun: Jönköping Socken: Hakarp Trakt/fastighet/kvarter: Rumlaborg Fornlämning: 26 Anledning till undersökning Forskning

Landskap: Småland Län: Jönköpings län Kommun: Jönköping Socken: Hakarp Trakt/fastighet/kvarter: Rumlaborg Fornlämning: 26 Rumlaborg är anlagd på en naturlig udde som från nordväst skjuter ut i sankmarkerna kring Huskvarnaåns nedersta del. Den yttersta delen av udden, ca 70 meter i N-S och 50 m i Ö-V är i nordöst och öst kringgärdade av två vallar och tre vallgravar. Uddens spets benämns i rapporterna borgkullen, vallarna kallas för vall I och vall II och innersta graven kallas grav I, utanpå denna finns grav II och ytterst grav III. Borgen anlades troligen av Albrecht av Mecklenburg. Den äldsta kända källan där den omnämns är från år 1366 då Albrecht av Mecklenburg nämner i ett brev att han låtit anlägga en befästning vid gården Humblarum. Det är också känt att Albrechts borg blev förstörd i samband med Engelbrekstupproret år 1434. Vid detta tillfälle fördrevs den danske fogden Otte Snaps (Otto Snafs) från Rumlaborg av Herman Berman som intog borgen och brände ner den. Borgen blev återuppbyggd 1448 på uppdrag av kung Karl Knutsson i samband med konflikter med Danmark. År 1464 belägrades borgen av biskop Kettil Karlsson Vasa, dennes bror Erik Karlsson Vasa blev då fogde på borgen. Det är oklart hur länge han satt på Rumlaborg men efter hans tid verkar borgen ha förfallit och inte mycket är känt kring borgen efter detta. Vid utbrottet av dansk-svenska kriget 1611 beordrade Karl IX att man skulle anlägga skansar vid Rumlaborg. Ett stort antal soldater, tillsammans med allmogen (enligt en uppgift över 3000 män) blev kallade till ett läger vid Rumlaborg för att bygga en skans. Borgkullen, vallarna och vallgraven fick i samband med det troligen ett ganska annorlunda utseende mot vad det haft förut. Stora mängder sand verkar ha påförts både borgkullen och vallarna så att de blev mycket högre, det är även möjligt att vallgravarna rensades upp i samband med detta (Sahlström 1934:32ff; Lindahl 1939:44ff). På 1800-talets mitt planades borgkullens yta av och ett lusthus anlades på toppen. Det byggdes 1845 av godsägaren F. Mörk på Rosendala gård (Bergenblad 1995:135). Undersökningarna på Rumlaborg startade på initiativ av Huskvarnas hembygdsförening, under ledning av dess ordförande, folkskollärare Georg Sahlström, och häradsfornvårdare kapten Bror Kugelberg. De tidigaste undersökningarna, 1931, kunde genomföras tack vare arbetskraft från Huskvarna stad, som nödhjälpsarbete. Detta första år rensades de tre vallgravarna på vegetation och dy och tanken var att arbetarna skulle gräva sig ner till fyndförande lager, men inte djupare. I början fanns ingen som kunde övervaka arbetet mer än någon gång per dag. Fynd gjordes, bland annat av brandskadat timmer, vilket gjorde att Riksantikvarieämbetet senare tillät ytterligare undersökningar av borgen, men då med kravet att det skulle finnas arkeologiskt utbildad personal på platsen. De egentliga arkeologiska undersökningarna kan därför sägas ha startat sommaren 1932. Det året leddes undersökningarna av fil. Kand. Erik O Johansson. Han hade hjälp av Sahlström och Kugelberg. Sahlström fick senare också ta över huvudansvaret för undersökningen när Johansson, efter ungefär halva tiden, skulle i väg på en annan undersökning. De följande åren fram till och med 1935 genomfördes undersökningar varje sommar, dessutom under vintern 1934 - 1935. Undersökningarna tog en paus sommaren 1936 för att sedan återkomma 1937, 1938 och 1939. Inga undersökningar genomfördes 1940 eller 1941 men hembygdsföreningen återkom en sista gång 1942. Undersökningarna genomfördes fortfarande med hjälp av arbetare från Huskvarna stad. Man hade även hjälp av studenter, skolungdomar och vissa frivilliga. Efter att Erik O Johansson lämnat projektet 1932 deltog i stället Fil. Stud., senare Fil. Kand. Anders Lindahl, Fil. Stud. Walter Fredriksson och studenten, senare Fil. Kand. Gunnar Hellman. Lindahl var med mellan 1932 och 1938. Walter Fredriksson deltog vid 1933 års undersökning och Gunnar Hellman var med varje år mellan 1935 och 1942. Georg Sahlström deltog i samtliga undersökningar och han har även skrivit flera av rapporterna efter undersökningarna. De flesta av de övriga rapporterna är skrivna av Anders Lindahl. Årsak til undersøkelse Forskning