Gruvor med järnmalm i Dannemora, Uppland.
Bruksort med anor från medeltiden. Innehades av kronan under 1500-talet.
Bruk vid Gavelhytteån i Sandvikens kommun. Orten Hammarby är känd sedan 1443, en hytta omtalas 1568 då även en hammare anlades. Bruket gick i konkurs 1879 och slogs samman med Hofors bruk. Verksamheten i Hammarby lades ned 1885.
Bruk vid Skeboån i Uppland.
Masugnar, anrikningsverk, gjuteri och mekanisk verkstad samt elektrostålverk i Lindesbergs kommun.
De första skriftliga beläggen för gruvbrytning i Garpenberg är från 1300-talet. Det är troligt att brytningen har påbörjats betydligt tidigare än så. Ortnamnet kommer från de bergsmän, ”Garpar” från Tyskland som anställdes för att utveckla gruvdriften och hytthanteringen i området. En ny malmfyndighet hittades norr om den gamla gruvan 1962 och därmed utökades gruvområdet. Den nya gruvan kallas Garpenberg Norra, vars gångar nu är förenade med den äldre, södra gruvan. Garpenberg är den enda gruvan som fortfarande är i drift i Bergslagen. Ur malmen utvinns både koppar, bly, zink, silver samt guld. Boliden AB är det bolag som står för gruvdriften.
Stripa gruva har varit i bruk sedan 1400-talet, med ett uppehåll mellan 1643-1771 på grund av bristande resurser. Stora Stripa gruvlag bildades 1783, varefter bolaget kom att ombildas ett antal gånger innan gruvan togs ur drift 1977. Mellan 1977-1991 fungerade Stripa gruva som forskningsgruva. Svensk Kärnbränslehantering undersökte då förutsättningar och möjligheter gällande slutförvaring av kärnkraftsavfall.
Järnmalmsbrytningen i Stråssa började på 1400-talet. Gruvan drevs under en lång tid av bergsmän, fram till dess att Stråssa Grufvebolag bildades 1874. Detta ombildades 1906 till aktiebolag. Redan följande år köptes gruvfältet av Metallurgiska AB. Efter ett antal turbulenta år och flera olika ägare, lades driften ned 1923, bland annat på grund av en sjunkande konjunktur. Vid 1950-talets mitt stod Grängeskoncernen som ägare och återigen påbörjades verksamheten vid Stråssa gruva med nya stora investeringar. Järnmalmen visade sig dock vara lågvärdig och man kunde inte konkurrera med andra bolag. Stråssa gruva samt bolagets andra gruvor överfördes 1978 till statligt ägda SSAB. På grund av dess dåliga lönsamhet, inleddes 1981 nedläggningen av gruvan som togs helt ur drift 1983. Under en period från och med 1984 fungerade Stråssa som besöksgruva och var Bergslagens djupaste. Även denna verksamhet lades dock ned, länspumparna stängdes och gruvan fylldes återigen med vatten.
Bruk vid Askersund
Stålindustrin Klosterverken var en del av Klosters bruk beläget i bruksorten Långshyttan i Hedemora kommun. De äldsta beläggen för ortens existens härstammar från 1427. Det kan redan under 1400-talet ha funnits en hytta på platsen. På 1500-talet anlades hammarsmedjor längs ån. Två hyttor var i bruk parallellt i Långshyttan under en stor del av 1600-talet. En av lades dock ned på 1670-talet. Långshyttan i Husby socken kom att bli en del i Klosters bruks ägo från och med 1859. 1861 lades den gamla bergsmanshyttan ned och en ny hytta startades, som under en lång tid var den största i Sverige. Samma år anlade man också ett bessemerverk. Under 1800-talet började man att använda en mer modern typ av masugn. Bruket i Långshyttan var banbrytare när det gäller arbetet med denna. Även inom tillverkning av rostfritt stål var man framstående. Moderniseringen som här skedde under 1800-talet ledde till att arbetarna blev fler och orten utökades. Christopher Polhems Stjärnsunds bruk köptes 1871 och samlades tillsammans med all annan järnhantering i Husby socken under aktiebolaget Klosters AB. Efter detta skedde flertalet ut- och ombyggnationer. Vid slutet av seklet kom även en järnväg att anläggas hit. Trots en rad framgångar drabbades Klosters AB av några svåra år ekonomiskt. Detta ledde till att bolaget 1927 blev införlivat i Fagerstakoncernen, såsom Klosterverken. 1948 upphörde produktionen av tackjärn vid Långshyttan, varpå hyttan lades ned. Bara några år tidigare hade Stjärnsunds bruk stängts ned. Därför stod Långshyttan ensamt under namnet Klosterverken. Under 1900-talets andra hälft kom fler delar av koncernen att läggas ned, följt av ett antal ägarskiften. Från 2014 finns inte längre någon verksamhet kvar vid Långshyttan.
Vid Stora Kopparberget/ Falu Koppargruva, har kopparmalm brutits sedan 1347 då de första kända privilegierna erhölls av Kung Magnus Eriksson. Undersökningar visar dock att brytningen påbörjades redan mellan år 850-1080.
Bruket i Bjurfors, Norberg nämns första gången 1413, då under namnet Håkansbenning. Hyttan avvecklades på 1650-talet och ersattes av ett mässingsbruk.
Verksamhet med såg, mjölkvarn och smedja från 1400-talet vid Forsviksån i Västergötland. Idag industriarv.
Hytta och hammare för järnframställning belägen mellan sjöarna Sörälgen och Torrvarpen. Namnet känt sedan 1540.
Teglverket var Skandinavias eldste teglverk med røtter tilbake til Olav Kyrres tid. Opprinnelig ble alle teglvarer fremstilt ved håndforming, og i de eldste tider var dette slavearbeid. I 1860-70-årene ble det benyttet straffanger til arbeidet, og først i slutten av 1870-årene begynte man med maskiner til forming av murstein.
Gruvfält i Åtvidaberg med gruvorna Mormorsgruvan, Bersbogruvan, Bondgruvan, Eriksgruvan, Haggruvan, Glasgruvan, Garpgruvan samt Göthults-, Kroktorps-, Arvid Larssons-, Vestantorps-, Engfalls- och Malmviks-gruvorna.
Bruk med hyttor vid Mogruvälven, Nora
Share to