Ingeborg Åkesdotter (Tott) var Sten Sture den äldres hustru och hon innehade en inflytelserik men informell maktställning i det senmedeltida Sverige.
Görvel Fadersdotter Sparre (av Hjulsta och Ängsö) var en betydelsefull aktör i senmedeltidens adelselit.
Anna Klemetsdotter (Hogenskild) var hovmästarinna och en välbärgad jordägare.
Anna Fickesdotter Bülow var abbedissa i Vadstena kloster, författare och översättare.
Sigrid Eskilsdotter (Banér) var en av Sveriges mest betydande kvinnor inom högadeln från mitten av 1400-talet till början av 1500-talet. Hon och hennes familjekrets stod i centrum för den politiska och militära oron under denna period, och genom sina släktförbindelser kom hon att spela en viktig roll i svensk historia.
Märta Eriksdotter (Leijonhufvud) var en framstående politiker och godsägare.
Katarina Jagellonica var polsk-litauisk prinsessa och gift med den svenske kungen Johan III. Hon räknas ibland som Sveriges enda egentliga renässansdrottning. Genom sina politiska kontakter, sina kulturella intressen och sin religiösa övertygelse kom hon att spela en viktig roll i svensk historia, såväl inrikespolitiskt som utrikespolitiskt.
Ebba Månsdotter (Lilliehöök) var grevinna som genom födsel och giftermål tillhörde det allra främsta skiktet av 1500-talets svenska högadel. Hon var delaktig i de politiska motsättningarna runt sekelskiftet 1600.
Katarina Stenbock var svensk drottning, änkedrottning och Gustav Vasas tredje hustru.
Margareta Birgersdotter (Grip) var godsägare och släktforskare.
Sigrid Sture var en välbärgad och politiskt inflytelserik adelsdam under 1500-talets andra hälft. Hon är känd för att formellt ha varit häradshövding och för att ha skildrat sitt och familjens liv ur ett självbiografiskt perspektiv.
Hytta i Brattfors vid Lungälven, Filipstads kommun med lancashirehärdar och stångjärnshammare. Omnämnt i jordeboken 1540. Hyttan nedlades 1920.
Prinsessan Elisabet var prinsessa av Sverige och hertiginna av Mecklenburg. Hon verkade för att befästa lutherdomen i Sverige och tycks ha varit den mest politiskt aktiva av Gustav Vasas fem döttrar.
Prinsessan Cecilia är den mest välkända och omtalade av Gustav Vasas och [Margareta Leijonhufvud](0000 0001 1994 4800)s fem döttrar.
Prinsessan Sofia var prinsessa av Sverige och hertiginna av Sachsen-Lauenberg.
Helena Snakenborg tjänade som hovdam i Sverige och sedermera England. Hon kom att bli en av Englands mäktigaste kvinnor under sent 1500-tal och tidigt 1600-tal.
Valborg Innamaa var en inflytelserik affärskvinna i Åbo stad under senare hälften av 1500-talet. Efter sin förste makes död drev hon köpmannahuset Innamaa i ungefär 40 år.
Karin Månsdotter är en av Sveriges mest kända drottningar. Hon har fascinerat åtskilliga författare och konstnärer.
Elisabet av Braunschweig-Lüneburg var en olyckligt gift adelsdam som vägrade följa sin man i landsflykt och själv kämpade för sina och sin dotters rättigheter.
Kristina Sture var grevinna och godsägare. Hon var en av de kvinnor som drabbades hårt av vasasönernas maktkamp, men hon lyckades försvara sina och sina barns rättigheter.
Gruva vid sjön Yngen i Persbergs odalfält, Filipstad.
Kristina var den första lutherska prästfrun i Sverige. Hon var gift med reformatorn Olaus Petri.
Drottning Gunilla var kung Johan III:s andra hustru och Sveriges tredje högadliga drottning under Vasatiden efter [Margareta Leijonhufvud](0000 0001 1994 4800) och [Katarina Stenbock](0000 0000 5151 3595). Drottning Gunilla agerade som medlare mellan kung och högadliga grupper.
Sigrid Brahe var en svensk grevinna, känd för sin delaktighet i det så kallade onsdagsbröllopet. Då motsatte hon sig sina släktingars vilja och gifte sig av kärlek med Johan Gyllenstierna av Lundholm.
Prinsessan Anna var en politiskt och religiöst engagerad prinsessa. Hon blev en viktig rådgivare till brodern Sigismund och medlade i flera av de politiska konflikter som präglade senare delen av Vasatiden.
Kristina av Holstein-Gottorp var tysk och svensk hertiginna, drottning och änkedrottning och Karl IX:s andra hustru.
Drottning Anna, ärkehertiginna, var drottning av Polen och Sverige.
Anna Gustafsdotter Banér var riksrådshustru och antas vara författaren till skildringen av fadern Gustav Banérs sista timmar i livet innan han avrättades vid Linköpings blodbad år
Emerentia (Pålsdotter) Pauli är omskriven för att framgångsrikt ha lett försvaret av Gullbergs fästning 1612.
Ebba Brahe var grevinna och verksam inom gods- och bruksnäring. Hon agerade även politiskt.
Sigrid Gustafsdotter Banér var riksrådsdotter och donator.
Karin Bengtsdotter var abbedissa i Vadstena kloster under reformationen.
Cecilia Bengtsdotter var under en period på 1670-talet en högst uppmärksammad profet som spred sitt eskatologiska budskap i Östergötland, Norrköping, Linköping och Stockholm.
Share to